djpingu

fyfan vad ja saknar dejj! hur ska ja kunna leva med allt jag har förstört nu. skulle ja få göra om allting igen så skulle ja aldrig

göra samma sak igen mot dejj. du är den jag vill ha, om du bara visste hur mycket ja ångrar allt ja ha gjort. ja skulle göra vad som

hellst för en andra chans. precis vad som hellst. de går inte en dag utan att ja tänker på vad jag har förstört.

du är mitt allt. du är mitt ljus i livet just nu. snälla ja vill att de ska funka. ja vill att du ska kunna gå rakt in

i mina tankar så du skulle veta hur jävla mycket ja saknar dejj. du var de bästa som har hänt mejj. att jag aldrig

förstod vad ja gjorde. snälla, gå in i min hjärna så du får veta. snälla, ja vill verkligen att du ska veta.

ja e inte arg på dejj, vart bara så jävla förstörd när ja förstod att ja hade förlorat dejj. snälla snälla.

ja ha just kommit underfull med att du är den som kan ta mejj upp ur det här hålet ja sitter i.

du är halva mitt hjärta, du är min goda del av yin och yang. jag är den dåliga. ja fattar inte hur ja kunde göra så

ja ångrar de så jävla hårt. åå va ja önskar att du kunde förstå! jag e trasig. snälla laga mejj.

Jag känner mejj som en soldat i ett krig som hade alla kamrater med mejj, fastnade i en fälla där alla vände mejj ryggen

och gick vidare, tillfångatagen av fienden. väntar på att dom skall komma med hjälp. men den kommer inte.

hur kan det gå såhär? jag var en av dom popurläraste på åland. kom till ett vägskäl och tog fel. trillade ner i ett hål.

ska jag sitta fast i hålet eftersom ingen kommer för att rädda mejj, för att ja svängde fel och försökte gå tillbaka?

men jag förtjänar väl det. hur kan man dissa alla man känner för att knarka? jag förstörde alla mina förhållanden med

alla mina vänner och valde knarket före. jag hade ett skitbra förhållande med emma som jag dissade för att pyssla med dedär.

nu är det slut och ja ha gjort bort mejj så mycket. går det att få tillbaka? troligen inte. jag får leva med att jag

har förstört det bästa som har hänt mejj på länge. jag går ner i ett liv i depression. ett mörker. jag har förlorat mejj själv.

det heter att stötta mejj när jag förtjänar det som minst, nu lovar jag att ja förtjänar det mindre än någonsin.

jag kommer inte att klara det här själv, men vem av alla jag har svikit skulle vilja hjälpa? mina närmaste vänner hör

aldrig av sejj. och ingen verkar ens fundera på var jag e, vad jag gör, eller hur jag mår. there is only one thing that

lights up the darkness of my life at the moment, a light that went out the door. now im standing in front of the door.

the door is locked, and i cannot get out. i need someone on the outside to open for me. but no matter how much i scream for help

the dorr wont open. what shuld i do? im lost in myself, i have lost myself. who am i? i dont know anymore. Jag står vid ett vägskäl

vilken väg ska ja ta? jag kan alltid svänga om och gå tillbaka. men jag vill inte. jag vill inte vara där igen.

men jag klarar inte av att må dåligt längre. det är inte många som vet ännu. men jag är fast, jag var fast.

jag är ingen dålig människa, fast alla kommer att tro det, för jag ska in på rehab, men varför? jag har ju slutat.

inte tagit nånting sen januari. jag är ren. men ingen förstår de. ingen kommer längre att lita på mejj. för vad?

missförstånd och saker som folk tror. "alla knarkare stjäl, är galna och slår ihjäl folk". om ni bara visste.

alla som jag känner är mycket lugnare än de som knarkar alkohol. juste! alkohol är en drog. men eftersom den är laglig så är

den ofarlig. nej inte mycket. ni oroar er för hur en som rökt på vet vad den pysslar med. man är vid mycket mera medvetande som

pårökt än som full. men det behöver inte jag veta längre. för jag har slutat med allt. dricker inte längre heller.

och varför trampar ni på en knarkare som försöker sluta? blir det bättre då kanske? nej då kommer man bara att gå tillbaka.

stötta en istället och inte dissa.

There once was a sun in my life. a big sun who made me happy everyday. but the sun started to fade away.

everything started to fade away. How could i make it shine, before it's too late? I found a way to make it shine

more then ever before. But i was wrong, it was only temporary. after some time, i realized that it made the sun

disappear insted. so now i live in a total darkness, and dont know what to do. how can i live like this.

hur ska man orka leva, när det första man tänker varje dag man vaknar är: "hur ska jag få den här dagen att gå över snabbast?"

kanske man bara ska göra ett slut på det hela? skulle va så jävla lätt. men det går inte, inte ännu. eftersom det finns

ett litet hopp långt här inne nånstanns. Jag vill att allting ska bli bra. Jag hoppas att allting kan bli bra.

men ska det faktist ta såhär lång tid? kommer jag att orka ända tills det ordnar sejj, eller kommer det lilla

hopp som finns kvar att försvinna?. ingen vet.

hur kan det gå såhär? jag var en av dom popurläraste på åland. kom till ett vägskäl och tog fel. trillade ner i ett hål.

ska jag sitta fast i hålet eftersom ingen kommer för att rädda mejj, för att ja svängde fel och försökte gå tillbaka?

jag hade ett skitbra förhållande med en flicka som jag förstörde för att pyssla med dedär.

nu är det slut och ja ha gjort bort mejj så mycket. går det att få tillbaka? troligen inte. jag får leva med att jag

har förstört det bästa som har hänt mejj på länge. jag går ner i ett liv i depression. ett mörker. jag har förlorat mejj själv.

det heter att stötta mejj när jag förtjänar det som minst, nu lovar jag att ja förtjänar det mindre än någonsin.

jag kommer inte att klara det här själv, men vem av alla jag har svikit skulle vilja hjälpa? mina närmaste vänner hör

aldrig av sejj. och ingen verkar ens fundera på var jag e, vad jag gör, eller hur jag mår. there is only one thing that

the dorr wont open. what shuld i do? im lost in myself, i have lost myself. who am i? i dont know anymore. Jag står vid ett vägskäl

vilken väg ska ja ta? jag kan alltid svänga om och gå tillbaka. men jag vill inte. jag vill inte vara där igen.

men jag klarar inte av att må dåligt längre. det är inte många som vet ännu. men jag är fast, jag var fast.

hur ska man orka leva, när det första man tänker varje dag man vaknar är: "hur ska jag få den här dagen att gå över snabbast?"

ett litet hopp långt här inne nånstanns. Jag vill att allting ska bli bra. Jag hoppas att allting kan bli bra.

men ska det faktist ta såhär lång tid? kommer jag att orka ända tills det ordnar sejj, eller kommer det lilla

hopp som finns kvar att försvinna?. ingen vet.